Om Lövånger Kyrkstad 2017-01-03T13:43:42+00:00

UNIKT OCH ROFYLLT

Lövånger Kyrkstad drivs sedan 2014 av Lövånger Kyrkstad AB (svb). Vi hyr de unika kyrkstugorna av Lövångers Hembygdsförening för att kunna erbjuda boende till våra gäster. I huvudbyggnaden inryms flera olika konferensrum, restaurang och café.

Kyrkstaden under 1900-talet

  • År 1939 bildades Lövångers hembygdsförening i syfte att vara en sammanhållande kraft för kyrkstadens bevarande. Utan det stöd som kyrkan, kommunen och länsstyrelsen gett har detta aldrig varit möjligt.
  • Åren 1944 och -45 bodde ca 700 personer i kyrkstaden. Det var finländare från finska Lappland som evakuerats på grund av andra världskriget.
  • På 1950-talet inleddes en varsam upprustning. Den fortgår alltjämt och möjlighet finns nu att hyra en stuga/kammare som ger en känsla av historiens vingslag.

Kyrkstugorna, 117 till antalet och stallarna ägs numera av Lövångers hembygdsförening, ett tiotal stugor är i privat ägo. Lövångers församling är markägare.

Viken som ger lä

Lövånger eller Lefanger som man skrev på medeltiden, betyder ”viken som ger lä”. Redan under 1300-talet fanns här ett kapell.

Avafjärden var segelbar ända upp till kyrkan – ett perfekt läge för en handelsplats med hamn. Hit kom köpmän seglande för att byta järn och salt mot pälsverk och torkad fisk. En teori är att kyrkstaden byggdes upp kring denna gamla handelsplats.

Lövånger socken var en av fem storsocknar i Västerbotten. Nuvarande kyrka, byggd i gråsten, uppfördes i början av 1500-talet. Kyrkhus finns på gamla kartor från 1600-talets mitt.

Kyrkstaden byggdes på kyrkans mark och som ”hyra” ställde prästen krav på att få gödseln från stallarna.

Foto: Joel Åstrand

Brand och upprustning

Vid en brand på 1870-talet förstördes 25 stugor. Efter eldsvådan sammanfogades flera kyrkstugor till en huslänga med 16 ”lägenheter” som senare byggdes om till Församlingshem.

I början av 1900-talet användes kyrkstugorna mer sällan och underhållet blev eftersatt. Tack vare en förutseende länsarkitekt som efter samråd med Riksantikvarieämbetet och Nordiska museet togs initiativ till upprustning. Principen var att bevara den karaktäristiska planläggningen/utformningen av hela området. Visserligen måste drygt 100 stallar rivas p.g.a. brandrisken, men fortfarande finns 27 stallar kvar.

Så började det

Kyrkstäders förekomst begränsas till norra Norrland. De finns även i de svenskspråkiga trakterna i finska Österbotten. Av de 47 kyrkstäder som funnits i Norrland finns nu endast 16 kvar.

Kyrkstäderna är förmodligen samtida med medeltidskyrkorna i Umeå, Bygdeå, Lövånger, Skellefteå, Piteå och Gammelstad.

Efter reformationen då vi fick en protestantisk kyrka i Sverige, ställdes höga krav på kyrklighet. Man skulle regelbundet delta i kyrkans förhör, gudtjänster och helgdagar. År 1681 infördes ”kyrkoturer”, vilket innebar att den som bodde inom en mil från kyrkan skulle komma varje söndag och inom två mil varannan söndag.

Eftersom många församlingsbor hade lång väg till kyrkan uppfördes kyrkstäder med stugor, bodar och stalla. Det var den jordägande bonden som byggde upp en stuga på kyrkans mark. I Lappmarken samsades nybyggare och samer kring de kapell som byggdes och även där bildades kyrkstäder i form av kåtor och kyrkstugor.

Fram till 1800-talets slut var kyrkstaden en viktig samlingspunkt. Här hölls marknader, ting och skatteuppbörd. Kyrkstaden hade även en stor social betydelse. Från predikstolen lästes offentliga kungörelser och på kyrkbacken skvallrades om nyheter från när och fjärran. Här träffades folk, äktenskapsband knöts och arbeten förmedlades.

Kyrkstäderna utgör kulturmiljöer av nationellt och internationellt värde

Regeringens skrivelse 2009/10:74